Jag kommer dö av tristess här! Funderar på att gå och köpa chips och sånt. Är ju inte direkt långt till Rätt Pris. Vill ha myskväll! Folk som inte är rädda för min förkylning: skicka ett sms och kom!

För några timmar så åkte mina föräldrar till Uppsala. De ska sova över hos min syster och sedan imorgon åker de till Israel på semester. Tills nästa onsdag är de borta. Jag säger såhär: skönt, men samtidigt så är det riktigt tråkigt.

Jag är sjuk, och såklart känner jag då inte för att vara ensam hemma. Jag vill bli ompysslad och ha någon att klaga för. Samtidigt som lugnet och ensamheten är vårdande och behövligt ibland. Jag pendlar mellan att vara på strålande humör och grina. Allvarligt, jag satt och skrattade ena minuten och nästa så satt jag och grinade i soffan då jag kollade på tv. Det är inte lätt att vara sjuk. Nä, jag borde inte klaga egentligen, jag är ju bara förkyld, men det gör jag ändå.

Den här natten så sov jag i alla fall majoriteten av den. Det var bara några hostattacker på morgonkvisten. Det som blivit sämre är hostan. Den är riktigt hemsk. Tur nog så är det inte den sorten som gör rysligt ont. Det är snarare att det blir hemska attacker och jag kan inte andas. Haha, jag vet inte vad som skulle vara bäst. Det som blivit bättre är snuvan. Näsan rinner inte konstant utan det är mer... stabilt. Locket för öronen jag hade igår har minskat idag vilket underlättar när man ska höra vad folk säger.

En sak som gör hela förkylningen bättre är att pappa köpte ett paket med päronsplit och ett med pigelin till mig, plus att vi har lite vaniljglass här hemma. Jag kommer frossa i glass, haha!

Nu är jag hemma, har nog varit det i en timme. Vi åkte alltså iväg till Eskilstuna, till regniga Eskilstuna. Vi gick in till Forex och väntade. Och väntade... och väntade. Vi satt där säkert i en halvtimme pga. att de hade något problem med någon kund. Den enda kassan som var öppen dessutom så jag satt lite på nålar. Till sist så fick vi nog så då gick vi istället in till 21an och fikade. Mamma gick efteråt tillbaka själv så kunde pappa, syter och jag gå runt där och kolla under tiden. Jag fastnade inne på Gina Tricot och hittade lite fina saker(jag har lovat att det är det sista jag ska köpa nu, promise!). Sedan blev det att åka hem igen.

För att först skriva en negativ sak: natten var jättejobbig för mig. Jag sov, vaknade, sov, vaknade and so on. Plus att jag drömde som en tok inatt. Just crazy things as usual. Plus att jag vaknade av att hunden skällde tidigt imorse och hade svårt att somna om då jag hela tiden hörde mina päron snacka.

Jag har i alla fall hunnit med att äta lunch, och satt mig här och kolla runt lite på webben. Om ett tag så åker vi till Eskilstuna då mamma ska hämta ut forexpengar inför deras resa mot varmare breddgrader(nejdå, inte avis alls*host*) och vi ska väl passa på att umgås. Jag kommer nog inviga lite av de nya kläderna jag köpte igår.

Annars så har jag inga planer för idag.

Det här var då det jag köpte i Katrineholm
Blå koftaliknandetröja(oversize, superskön!)
Brun tröja(alltså inte så beige som den ser ut på bilden)
Bruna ankelboots(älskar dem redan)
Ny eyeliner då förra är slut
Läppglans
Hårklämmor

Idag så spenderades eftermiddagen i Katrineholm. Familjen åkte och hämtade upp min bror för att åka till Sultans fik. Jag hade inte varit där på jättelänge så jag blev ganska så paff när jag såg att de gjort om, jättefint! Men det var ju inte så relevant eller trevligt att läsa antar jag, i alla fall så satt vi där och åt oss belåtna och lite tjockare;)

Efter det så skyndade jag och mamma oss in till H&M för att kolla lite. Jag hittade en tröja, en jättefin och mysig koftaliknande tröja, ett par snygga ankelboots, eyeliner, läppglans och lite hårklämmor. Kläderna kommer passa finfint nu till hösten. Både i färger och att de är lagom varma :) Vem vet, jag kanske tar lite foton på det och visar här? Jag kan i alla fall säga att jag är helt förälskad i bootsen ! Är superdupernöjd med det köpet!

Aja, nu ska jag kolla runt på nätet och kanske sätta mig vid tvn en stund.

Dagen idag har varit utöver det vanliga faktiskt. Vi fick ett besök av paret från Uganda som är på besök i vår församling den här veckan. Det var riktigt trevligt. Vi åt middag tillsammans, fikade, åkte runt och visade lite och satt och pratade. Det bra var att min engelska inte svek mig så värst mycket utan det gick att snacka nästan helt som vanligt.

Jag fick en dålig nyhet angående mitt 50mm objektiv. De ringde från Svenssons Foto och sa att det inte var lönt att laga det så det var bara att slänga det och jag måste köpa ett nytt. Det känns riktigt surt eftersom det inte är billiga saker vi snackar om här och jag behöver ju de här pengarna för hösten. Dock så fick jag mitt lönespec. idag så då kändes det lite lättare. Jag kommer kanske kunna ha råd att köpa ett nytt i alla fall. Ja, vi får helt enkelt se.

Ibland blir jag sur. Eller... okej, jag blir sur ofta.

Jag blir speciellt sur nu när jag har så mycket att ge men allt blir bara skit.  När jag börjar skriva på min bok nu på natten men vet att jag inte kommer ha tid eller ork för att sitta och skriva det jag egentligen måste och behöver få nedskrivet, att skriva hela natten. När jag vet att jag måste spara pengar men kommer på massa saker jag skulle behöva köpa(vissa mer nödvändiga än andra. Andra mycket mindre tyvärr). Dels inför höstens studier och jobb(jag vill ha jobb typ nu?). Jag behöver saker till mitt rum i Uppsala. Jag behöver en till extern hårddisk då jag tror att min nuvarande håller på att dö. En jobb/studer/andra planer- almenacka så jag kan hålla reda på allt. Anteckningsblock, pennor, mappar. Kläder jag skulle kunna ha på ett framtida jobb, skor som är bekväma med samtidigt snygga... Ja, ni fattar nog!

Jag vill göra så mycket, på en gång dessutom. Jag är ingen person med tålamod på den här fronten, om ens jag har det inom någon front. Jag har varit sugen nu flera kvällar/nätter i rad att gymma men gymmen är ju inte öppna såhär sent så det är ju bara att ge upp. Får väl försöka åka till gymmet någon dag nu i veckan så jag kan känna mig nöjd.

Jag är frustrerad och sur. Samtidigt inte. Hela jag är ett mysterium...

Jag sitter här, har satt in en gammal cd i datorn, har hörlurarna på och njuter av musiken. Jag kunde inte somna efter att ha sett på majoriteten av Konungens Återkomst och läst en IKON tidning. Så jag kunde inte slita mig.

Just nu är jag så ofantligt glad att jag har så goda vänner. Jag fick nämnligen gråta en skvätt i en väns famn. Det var länge sedan och det behövdes. Från att ha suttit vid matbordet och ha skrattat och lyssnat så vändes uppmärksamheten till mig och jag hörde mig själv säga :"Idag har jag en sådan där tycksyndomig-dag." Min vän sa något och jag bara tänkte:" Jag är bara trött. Så... himla... trött." Sedan så vet jag inte riktigt vad som hände men jag grät i alla fall. Mamma tog min hand och jag hade plötsligt mitt huvud mot min goda väns axel och snörvlade. Jag behövde inte säga något, bara gråta. Det var så skönt, samtidigt som det var så fruktansvärt jobbigt. Jag är sådan att jag gråter inte, inte inför andra i alla fall. Men nu så gjorde jag det. Och en liten del av mig lättade.

Tack

Har äntligen dragit mig upp ur sängen och sitter istället här och snuvar. Jag tror mer och mer att jag börjar bli förkyld vilket inte är så bra. Huvudvärken sen igår är kvar(jag hade nämnligen lite migrän) och jag är är mer snuvig än igår samtidigt som jag fortfarande är öm i halsen. Not so good, not good at all. Men men, jag lever och humöret är stadigt. Jag ringde Gabriel för ett tag sen och fick min dagliga dos av honom, hehe. Så nu mår jag lite bättre.

Dagens planer? Tja, jag ska snart duscha och fixa mig sedan så ska jag iväg till en bekant till familjen och äta middag där. Annars så har jag inget inplanerat alls. Jag ska väl försöka att ta det lugnt och inte bli krassligare än vad jag känner mig som.

Det är molnigt och kvaft. Jag är halvt nere fast jag inte har något att vara ledsen över. Det känns som att jag är sjuk, fast jag inte är det. Jag vill bara sätta mig och se på massor av film och att det ska vara höstigt kallt så jag kan kura in mig i varma tröjor och dricka varm choklad. Jag vill sätta mig och sjunga och det skulle inte vara fel om Gabriel var med och spelade gitarr samtidigt han sjöng med.


Det är bara en sådan dag, helt enkelt.

Sedan så har jag en stor kamerainriktad nyhet att berätta:
Jag har ett till objektiv nu. Ett Canon EF 70-200 f/4 L USM.

Jag har ju under en lång tid velat över vad nästa grej ska bli köpt när det gäller kamerautrustningen. SKulle det bli en blixt, ett batterigrepp eller ett objektiv och vad för objektiv i såfall? Jag tänkte först köpa ett vidvinkel men alla jag kollade på skulle bli alldeles för dyra för mig just nu så jag gav upp ett tag. Sedan så fick jag se en bild jag tyckte var riktigt snygg och kollade vad för utrustning personen använt till bilden. Läste att det var ett sådant här och googlade på det. jag fick upp en länk och fick se att det skulle bli möjligt för mig att köpa.

Nu i alla fall så kom det med posten för några dagar sedan och jag har inte hunnit prova det än. Men jag är så glad, det känns som att det kommer bli bra i alla fall. Nu gäller det bara att lära sig att fota med det.

Jag glömde ju såklart skriva att jag och mamma varit i Uppsala i två dagar på en liten visit hos syster. Jag skulle upp med lite lådor och lite möbler inför flytten och sedan passade vi på att umgås med henne en stund.

Jag fick dessutom träffa den nya familjemedlemmen som var katten Oliver. Han var så söt! Ettårig, gul i grund och lite orangerandig med lite vitt på magen. Jag tror nog inte jag mött en katt som kurrat högre dessutom, haha! Det låter nästan som snarkningar. Så nu är det två katter i vår familj: Bilbo och Oliver. Dock kommer inte Bilbo hänga med mig upp till Uppsala för det skulle inte gå tror jag. Han får vara kvar hos päronen istället under året.

Idag så passade jag på att åka in till centrum för att dela ut fler CV'n där uppe. Får hoppas att jag får napp någonstans för det skulle verkligen behövas! Sedan så gick mamma & jag till Jalla för att äta lite lunch/middag när vi ändå var i krokarna. Det blev en barnpizza för mig(som inte såg ut som en barnpizza utan en vanlig! Hur ser då de vanliga ut tänkte jag?) och mamma tog kycklingkebab.

Nu när vi kom hem så tog vi en längre promenad och svängde sedan in till farmor & farfar där vi fick fika och prat. Mysigt och trevligt med andra ord.

Jag har mött många människor under mitt liv som tyckt mycket. Mycket om kristna eller om tro överhudvudtaget. En del gånger blir man positivt överraskad över hur välbemött man blir och andra gånger så blir man bara ledsen över vilken konstig och snevriden bild de har över hur det är att tro på något. Antingen får man höra att man är "modig som vågar tro när så många inte gör det" eller så börjar folk försöka föra en debatt och försöka övertyga att man har fel.

Jag vet inte alltid hur jag ska reagera och oftast i stundens hetta är jag lugn men under allt så kokar jag. Jag blir ledsen, paff och ibland känner jag bara för att skratta åt alltihop. För det första verkar folk inte ha någon koll över vad som händer i världen när det gäller kristendomen. Att massvis med folk blir kristna i denna stund, över hela världen. Att det tros vara 1 till 2 miljarder som redan är kristna. Trots detta så behandlas man som att man är en liten idiot som lever i en sockrad fantasivärld, där tron bara är en påhittad ursäkt att må bra. Det sägs att vi i Sverige är mer öppna för andras tro, att vi har religionsfrihet och åsiktsfrihet men många gånger så vill jag bara skrika ut: vi har inte förändrats. Att under ytan så verkar folk inte alls acceptera, eller ens respektera vad folk väljer.

Många säger att de inte tror på något men det är ju just vad de gör. Varför skulle de annars försöka övertala att min tro är fel? Varför blir då folk så upprörda över mitt val? För egentligen, påverkar det dem? På sätt och vis ja, men påverkar inte deras värld min i sådana fall då också? För, ska inte jag också isåfall bli upprörd över att folk tränger på med sina val in till min värld? Om jag nu skulle reagera över hur folk levde så vet jag hur det skulle bli. Jag skulle antas som trångsint och dumdristisk, få titeln högmodig och falsk. "Hon tror hon är bättre." Men gäller inte det båda sidor?

"Men du får ju tro på vad du vill, bara du inte försöker 'predika' över mig."
Jag vet inte alltid hur jag ska reagera när folk säger så. Tror de att jag hoppar på andra med min tro för att försöka "fånga in" så många som möjligt och hjärntvätta dem med min tro? Jag går inte runt och försöker övertala andra att bli kristna, jag startar inte debatter, jag går inte runt och pekar på andra människors fel som en amerikanskt högerextreministisk politiker med skyltar som :" God hates you, you are going to hell." Jag är en människa som anser att mitt liv ska få prägla andra istället. Att det bästa sättet är att med mitt liv få visa vem Gud är. Visst, jag lever inte alltid så bra som jag vill och skulle väldigt väl kunna bli bättre i hur jag behandlar andra och inom mitt tankesätt. Men det är ju en del i resan: att förändra sig själv, sitt agerande och tankesätt till något bättre.

Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här men jag vill bara säga att jag är så trött på att bli sedd på ett visst sätt pga att de hör meningen :"Jag är kristen." Lär känna mig, se hur jag lever och få reda på hur jag vill vara och leva innan ni drar en förutfattad mening. Alla kristna är inte medlemmar i en underjordisk och konstig sekt som går runt som munkar och pekar på vad andra gör fel. Majoriteten av alla kristna vill bara få säga att de tror på en kärleksfull Gud som vill alla väl. Det är allt.

Kortfattat om den här molniga dagen:
jag har fixat med mitt fotoalbum om Turkietresan, varit emd mamma och syster för att bowla(det gick bra, fick över tvåhundra poäng den här gången), har fixat mer med albumet tills tejpen tog slut, suttit och haft en megalång konversation mellan mina tre sköna vänninor över facebook.

Nu ska jag nog se vad de andra i huset gör.

Jag saknar min älskling så mycket. Jag kan inte hjälpa det, det bara är så. Jag kommer ihåg hur det var i lördags när jag skulle föna mitt hår inför bröllopetoch Gabriel ställer sig i dörrkarmen och kollar på. Jag antar at han ser hur stressad jag är eftersom att han efter ett tag frågar:
"Vill du att jag ska hjälpa dig?" Så tar han fönen och borsten och hjälper mig föna håret. Gullet dåååå <3 Nu blir jag sådär jobbig men jag älskar honom så mycket(jag antar att du kommer läsa det här någon gång, så förlåt haha!) så det är därför jag blir såhär knasig. Liksom, hur ofta hör man om killar som hjälper sina tjejer med håret, frivilligt?

Men det dröjer i alla fall  inte länge tills han kommer nästa gång då vi bestämt att han eventuellt ska komma upp hit om två veckor över helgen. Skönt, jag vill inte att det ska gå så lång tid som det gjorde sist. Vi mådde inte bra av det och det märktes på förhållandet. Avstånd kan vara bra, men inte för länge. Nästa sommar så blir det förhoppningsvis så att jag bor där nere hos honom i Jönköping.

Det känns konstigt att man måste börja packa sina grejer nu och att om några veckor så flyttar jag upp till Uppsala. Samtidigt känns det ju såklart kul också. Jag ska gå i skola tillsammans med massor av härliga vänner och bekanta och jag ska bo med syrran(ja, det kan faktiskt vara roligt. ibland). Nu är vi ju båda äldre än förra gången så det ska nog gå bättre. Det som dessutom är bra är att hon ska få omtapetserat i vissa rum, inkluderat det som kommer bli mitt rum. Nice säger jag.

En annan tanke som surrar är att jag saknar Gabriel, men inte på det nedstämda. Jag är lycklig samtidigt som jag är sällskapssjuk. Jag vet inte om det är sorgligt eller vad det är. Jag måste nog träffa mina härliga tjejor snart så jag kanske inte går runt och snart börjar äta på tapeten som en galen tant, haha!

Jag kom på att jag inte berättat något om veckan nere i Bottnaryd, vilket bara är typiskt mig.

I alla fall så åkte jag ner förra fredagen. Mina föräldrar, min syster och jag åkte till Nyköping, där min buss skulle gå ifrån, och passade på att hälsa på min farbror. Vi fikade och åkte sedan in till stan där vi skulle kolla på ett dansupträdande av en bekant till oss/dem. Vi satte oss på ett fik där de serverade egengjord glass och njöt innan det var dags att bege sig till bussen.

Bussfärden tog tre timmar ungefär och jag satt med hörlurarna kopplade till mobilen och njöt av musik. Om ni frågar mig så älskar jag att åka. Både buss och bil. Så jag tycker inte att bussfärderna är och har varit jobbiga. Snarare är det skönt. Jag kom i alla fall fram till Jönköping och mötte upp Gabriel för att sedan åka till Max för att äta lite.

När vi hade ätit och kommit hem till Bottnaryd så satte vi oss vid tvn och kollade på slutet av en familjekomedi. Sedan så tog Gabriel fram en box med Galenskaparna. Jag som inte kollat på dem tidigare(skäms gör jag för det, ja, så ni behöver inte upplysa mig om det) tyckte det skulle bli intressant. Dock kan jag erkänna att jag inte trodde det skulle vara så kul. Men tji fick jag såklart. Jag satt och skrattade som aldrig förr, och det var så skönt att äntligen få sitta och ha sådär roligt med Gabriel. Senast vi träffades var fem veckor innan minst.

Dagen efter så åkte vi in till stan och på eftermiddagen så blev det att åka till Enok som jag lärt känna genom Gabriel. Vi och några andra vänner samlades och gjorde iordning paj för att sedan sätta oss ned och äta. Efter den härliga mat(och prat)stunden så satte vi oss på övervåningen med laptopen för att kolla film. Det blev "The book of Eli". Bra film, tyvärr för kort enligt min mening.

Annars så har Gabriel jobbat, och när han kommit hem under veckan så har vi inte gjort så mycket. Slappat, tagit promenader med deras hund Anja. På söndagen så gick vi på möte också, glömde jag skriva. Sedan på torsdagen och fredagen så var han ledig så Gabriel, hans pappa, lillebror Efraim och jag passade på att åka ner till Göteborg på torsdagen. Vi började med att åka till Hönö en tur och åt. Efter det så åkte vi in till Göteborg och gick en tur på Universeum, tog sedan en god fika och sist men inte minst blev det Liseberg. Jag och Gabriel kände inte för att åka något så vi gick istället runt där. Vi pratade, kollade på människor och så sköt Gabriel lite luftgevär. Han var fyra poäng från storvinst. Min duktiga pojkvän till skytt. Sedan var det att åka hem till Bottnaryd igen, efter några timmar.

Dagen efter, på fredagen så åkte Gabriel och jag upp hit. Sedan vet ni vad jag gjorde igår. Nu blev det ett långt inlägg men det gör väl inget, jag som skriver så sällan. Haha.Jag ska väl snart sova. Shing!

Igår var jag på mina underbara vänner Sandra & Daniels bröllop. Det var fantastiskt vackert och man kunde verkligen känna deras kärlek till varandra. De verkligen strålade av lycka.

Så, jag har suttit hela eftermiddagen fram tills nu med att redigera bilderna. Jag skulle fota (har jag nog nämnt) själva festen och ta porträttfoton av gästerna. Det var lite pirrigt eftersom det varit tekniska problem. Mitt objektiv som gick sönder och sedan så fick jag låna ett annat objektiv som jag inte kände mig riktigt bekväm med. Men det fixade sig ändå till slut och jag är nöjd med över 80% av fotona i alla fall. Jag hoppas bara de själva blir nöjda med bilderna. Ja, det visar sig.

Idag började jag med att åka med mor ner till gymmet. Det var härligt, även fast jag inte hade någon direkt energi eller vilja till det innan. Tur att man har en mor som tvingar iväg en, haha! I alla fall så gick det helt okej, dock så kände jag av den träningsvärk jag fick efter förra gången vi tränade.

Nu sitter jag i alla fall och väntar på att maten ska bli klar, efter det så ska jag packa och sedan sticker vi iväg mot Nyköping. När vi ändå är där så passar vi på att fika med en av mina farbröder. Sedan så bär det av ner mot Jönköping.

Förresten! Jag fick ett härligt brev idag: jag kom in på LOBC!

Idag blev det att jag och familjen stack iväg till Sparreholm och passade på att njuta av det fina vädret. När vi kom hem så skaffade vi oss pizza ovh njöt framför tvn en stund. Sedan ringde Sanna och ville locka ut mig för att köpa lite ingredienser på ICA till blåbärspaj som hon skulle göra. Det kunde man ju inte säga nej till, så nu sitter jag här hemma hos henne och lånar hennes dator medans hon dammsuger.

Shing!

Min kväll blev riktigt trevlig.
Först så for jag och min mamma ner till Actic(föredetta Nautilus) för att träna en stund. Vi spräckte nollan den här månaden vilket var skönt! Det har ju inte blivit något tränande på evigheter. Dock märkte jag att min kondition och styrka inte blivit sämre trots det, till min förvåning. Fast jag klagar inte, det är bara bra. Det blev i alla fall några maskiner, hade kört cykel som uppvärming, och sedan körde jag en snabbis på crosstrainern. Efteråt blev det dusch och bastu.

När vi kom hem så gjorde vi iordning fruksmoothies som vi sedan slurpade i oss, mamma gjorde även till pappa och syrran. Pappa och jag satte oss sedan vid tvn och kollade på Morden i Midsommer. En riktigt slappig kväll, så skönt!

Idag så började dagen(rättare sagt vid lunch, är en riktig trötter på morgonen) med att äta och sedan ta en snabb dusch innan jag stack iväg för att möta Sandra. Pappa gjorde mig sällskap på vägen dit för att han skulle passa på att ta sig en promenad. Jag träffade Sandra och vi gick till festlokalen. Vi stod utanför och hon berättade lite hur hon hade tänkt sig och jag funderade hur jag skulle kunna göra. Eftersom det är första gången jag fotar någonting på ett bröllop så är jag rätt pirrig, men inte nervös. Det känns mer som att det ska bli riktigt kul. Om jag bara hade mer utrustning hade det varit perfekt. Men man kan inte få allt här i livet, speciellt när det mesta kostar.

För en stund sedan hade vi även besök av en av mina fastrar med sin man på fika. Vi satt ute på vår inglasadebalkong och hade det jättetrevligt. Sköj, sköj!

Jag var med mina föräldrar till Katrineholm till fotoaffären där objektivet köptes och berättade vad som hänt. Hon var lika förundrad som jag och sa att hon aldrig sett det gå till så förut. Nu är i alla fall objektivet inne på reparation och om det inte hinner komma tillbaka i tid så ska jag eventuellt få låna ett, om det finns på deras lager. Så nu känns det inte lika hemskt. Jag ska ju träffa Sandra nu i veckan och kolla på festlokalen där jag ska fota, och det hade ju inte varit så kul att säga att jag kanske inte skulle kunna fota. Men som det ser ut så ska det kunna lösa sig. 

På tal om inget, så åker jag eventuellt på fredag ner till Jönköping och är hos Gabriel i en vecka. Jag ska bara kolla på bussar så får vi se. Det är på tiden, var över en månad sedan vi träffade vilket är alldeles för länge. Om jag själv fick bestämma skulle jag åka ner nu och vara där i flera veckor. Men det går ju inte. Nej, det är bara att bita ihop och vänta i fyra dagar till.

Sorg, stor sorg fyllde mig för några dagar sedan.

Jag skulle fota en mini "modevisning" i Uppsala, då händer det ofattbara:
autofokusen slutar fungera och någon sekund senare så går objektivet i två delar och jag ser ena delen dunsa ner i marken. Sönder, kaputt, broken. Whatever you wanna call it. Det är itu. Jag ska fota en bröllopsfest om två veckor och har inte ett bra objektiv. Det enda jag har som fungerar är mitt kittobjektiv(vilket alla som kan någonlunda om kameror vet att det inte är något att hurra för). Otur till max.

Jag går nästan själv i bitar. . .