Idag känner jag mer för att rulla ihop till en boll och bara försvinna under täcket.
Jag orkar inte. Orkar inte med att stå utanför och titta på. Titta på alla som har ett vanligt liv. Jag orkar inte vara orolig hela tiden och sedan spela kolugn när man får frågor av andra. Bävar varje gång jag träffar folk för att jag ska få frågan. Vill inte svara, ser ni inte att jag inte vill? Ena stunden är man glad för att allt går som smort och nästa så får man ett negativt besked och man är tillbaka på ruta ett. Sveriges byråkrati kan ta sig...

Här får ni en bildbomb från SVF's vernissage från i fredags som lite kompensation för allt dåligt bloggande.
Alla projekt som eleverna hade gjort var handgjorda; alla mönster, t-shirts, smycken, tapeter, foton, hemsidor, reklam... allt! Alla inslagen tyckte jag var extremt imponerande och hela utställningen låg på en hög nivå.

Såklart var jag där som stöd för älsklingen som ställde ut sitt t-shirt projekt. Det var jätte många som stannade och var intresserade, imponerade och ville följa upp hans arbete. Några från designmarknaden som brukar hållas på hösten ville att han skulle vara med där, vilket är otroligt häftigt om man tänker efter! Stolt flickvän! För de som vill kan förresten gå in på hemsidan där Gabriel kommer eventuellt sälja sina t-shirts. Klicka bara här.

I slutet av vernissagen så delades ett stipendium på fem tusen kronor ut och diplom från företaget Bolt, det blev duon som hade skapat T-shirt företaget "Særdeles" som fick det. Ett par riktigt duktiga killar!

Tjena! Jag ville bara förklara lite varför just jag är så dålig på att blogga just nu. Dels så är det den vanliga anledningen att jag fortfarande inte har ett eget internet, vilket gör att jag antingen måste låna Gabriels eller koppla in min mobil och surfa genom dess internet. Trist trist trist...

Den andra är att jag är fortfarande sjuk, vilket gör att jag har varit väldigt begränsad med att kunna göra saker. Plus att jag har mestadels också sett sjuk ut, och det mina vänner är inte en vacker syn! Dessutom efter den långa promenaden fram och tillbaka in till stan(1 mil!) gjorde att jag sträckte något i ljumsken. Jag kunde knappt gå, stödja på benet då det gjorde fruktansvärt ont. Varje gång jag skulle vända mig i sängen i natt så smärtade det till, spelade inte ens en roll om jag bara rörde mit någon cm. Men som tur var så har det mesta gått över och jag kan röra mig ganska så normalt.

Allt detta har gjort att blogghumöret inte legat på topp, just so you know.