Think outside the box
Jag vet inte alltid hur jag ska reagera och oftast i stundens hetta är jag lugn men under allt så kokar jag. Jag blir ledsen, paff och ibland känner jag bara för att skratta åt alltihop. För det första verkar folk inte ha någon koll över vad som händer i världen när det gäller kristendomen. Att massvis med folk blir kristna i denna stund, över hela världen. Att det tros vara 1 till 2 miljarder som redan är kristna. Trots detta så behandlas man som att man är en liten idiot som lever i en sockrad fantasivärld, där tron bara är en påhittad ursäkt att må bra. Det sägs att vi i Sverige är mer öppna för andras tro, att vi har religionsfrihet och åsiktsfrihet men många gånger så vill jag bara skrika ut: vi har inte förändrats. Att under ytan så verkar folk inte alls acceptera, eller ens respektera vad folk väljer.
Många säger att de inte tror på något men det är ju just vad de gör. Varför skulle de annars försöka övertala att min tro är fel? Varför blir då folk så upprörda över mitt val? För egentligen, påverkar det dem? På sätt och vis ja, men påverkar inte deras värld min i sådana fall då också? För, ska inte jag också isåfall bli upprörd över att folk tränger på med sina val in till min värld? Om jag nu skulle reagera över hur folk levde så vet jag hur det skulle bli. Jag skulle antas som trångsint och dumdristisk, få titeln högmodig och falsk. "Hon tror hon är bättre." Men gäller inte det båda sidor?
"Men du får ju tro på vad du vill, bara du inte försöker 'predika' över mig."
Jag vet inte alltid hur jag ska reagera när folk säger så. Tror de att jag hoppar på andra med min tro för att försöka "fånga in" så många som möjligt och hjärntvätta dem med min tro? Jag går inte runt och försöker övertala andra att bli kristna, jag startar inte debatter, jag går inte runt och pekar på andra människors fel som en amerikanskt högerextreministisk politiker med skyltar som :" God hates you, you are going to hell." Jag är en människa som anser att mitt liv ska få prägla andra istället. Att det bästa sättet är att med mitt liv få visa vem Gud är. Visst, jag lever inte alltid så bra som jag vill och skulle väldigt väl kunna bli bättre i hur jag behandlar andra och inom mitt tankesätt. Men det är ju en del i resan: att förändra sig själv, sitt agerande och tankesätt till något bättre.
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här men jag vill bara säga att jag är så trött på att bli sedd på ett visst sätt pga att de hör meningen :"Jag är kristen." Lär känna mig, se hur jag lever och få reda på hur jag vill vara och leva innan ni drar en förutfattad mening. Alla kristna är inte medlemmar i en underjordisk och konstig sekt som går runt som munkar och pekar på vad andra gör fel. Majoriteten av alla kristna vill bara få säga att de tror på en kärleksfull Gud som vill alla väl. Det är allt.
Mycket fint och bra skrivet. Jag håller med dig till 100% i det här.
Heja Lydia! :D jåller till 100% med dig! det e kul att kunna säga( efter att man lärt känna personen) att jag är kristen å få höra kommentaren "va? men du är ju inte alls tråkig!!!" i stället för "jaha då har du ett tråkigt liv å jag vill inte ha någon predikan." eller "jaså då måste du gå i kyrkan varje söndag å be hela tiden va?"
suck, hur kan världen ha fått en så fel bild av oss kristna? visserligen genom media och alla falska eller missvisande "Kristna"/ religöst kristna...
Jag känner dig kanske inte så bra och inte heller hälften så bra som jag vill. Men vill bara säga att jag när fick reda på att du är kristen så förändrades min bild utav dig inte alls! Du är fortfarande samma underbara och fina Lydia du alltid varit! :D
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar: