Ett virrvarr av tankar
Allting snurrar däruppe och jag funderar kring allt som går att fundera och oroa sig kring. Samtidigt sänder jag en och annan bön om styrka. Allt kommer ordna sig, får jag tills var och jag sviktar i min lilla tro samtidigt jag vet att det är sant. Efter alla gånger det har varit påväg att krascha så har allt ordnat sig. Folk får kalla det var de vill. Men jag vet, jag vet så starkt varför.
Ser också allas planer för sommaren, vad alla gör nu på lovet och känner mig genast tyngd. Jag själv sover bort lovet och går runt här inne i päronens lägenhet som en zombie. Och när jag inte gör det så spelar jag sims som en besatt. Samtidigt vet jag att jag inte brukar göra sådant här, att jag varit enormt trött under en längre period, att jag jobbat mycket senaste tiden och annars har det varit att balansera plugget eller ta hand om vänner(eller få höra att man inte är social nog). Etc etc etc...
Det är mig upp till halsen och samtidigt som jag känner missmodet och skammen att jag är trött på alla krav. Trött på att göra som alla andra, sätta höga krav på mig själv som inte folk kan förstå sig på, och att vara alla till lags. Det är också därför som jag oftast inte bryr mig om när vänner visar brist på intresse längre, för jag är trött på att springa efter hela tiden. Nu får ni komma till mig om ni vill något. För jag står här kvar och väntar.
Ser också allas planer för sommaren, vad alla gör nu på lovet och känner mig genast tyngd. Jag själv sover bort lovet och går runt här inne i päronens lägenhet som en zombie. Och när jag inte gör det så spelar jag sims som en besatt. Samtidigt vet jag att jag inte brukar göra sådant här, att jag varit enormt trött under en längre period, att jag jobbat mycket senaste tiden och annars har det varit att balansera plugget eller ta hand om vänner(eller få höra att man inte är social nog). Etc etc etc...
Det är mig upp till halsen och samtidigt som jag känner missmodet och skammen att jag är trött på alla krav. Trött på att göra som alla andra, sätta höga krav på mig själv som inte folk kan förstå sig på, och att vara alla till lags. Det är också därför som jag oftast inte bryr mig om när vänner visar brist på intresse längre, för jag är trött på att springa efter hela tiden. Nu får ni komma till mig om ni vill något. För jag står här kvar och väntar.
Kommentarer
Postat av: L_F
:( Lydia kasta inte in handduken. Du har nog bara vant dig vid att hålla igång hela tiden med jobb och skola och dom i Uppsala, så när det stannar av så hinner alltihopa ikapp dig helt enkelt.Passa hellre på se det positiva i att få ta det lugnt och samla krafter till det du ska åta dig efter lovet. /hugs
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback