This is our story
Jag tänkte skriva det här inlägget mycket tidigare men det försvann under dagen.
Idag(tisdag) så firar vi åtta månader, jag och Gabriel. För mig är det storartat eftersom jag aldrig haft ett förhållande tidigare. Det kan låta helt otroligt men det är så det är. Jag har varit på g med killar, gått ut med killar jag pratat med över nätet etc. Men det har aldrig blivit något. I alla fall, så har de här åtta månaderna varit de bästa i mitt liv, och då överdriver jag inte heller. Att det ens har blivit några åtta månader är stort nog för mig. Eftersom jag aldrig hade någon aning om att jag skulle få en kille som honom.
En kväll när jag mådde skit och hade skrivit en statusrapport på facebook så skrev han(vi kände varandra via nätet sedan flera år och hade gemensamma vänner) och frågade hur det var. Vi fortsatte samtalet över sms och han verkligen stöttade mig i vad som var då den värsta tiden i mitt liv. Till sist berättade han att han hade känslor för mig och jag blev såklart chockad. Efter ett tag när jag hade smält det hela så började vi snacka mer på allvar och mina känslor bubblade upp för honom. Det kändes såklart konstigt för mig att få känslor för en kille jag aldrig träffat, men jag tänkte att det har ju hänt folk förr så det är ju inte omöjligt.
Vi bestämde att vi skulle träffas under nyår och jag var så nervös. Självklart egentligen, då vi aldrig innan träffats och jag var ju inte säker på om jag skulle känna samma sak för honom i verkliga livet. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen in till centrum för att möta honom på busstationen, nervös och nästan satt på nålar. Jag minns när jag såg honom komma ut från bussen påväg till mig, att då när jag såg honom och vi log mot varandra på ett litet avstånd: så försvann alla nerver och tvekanden. Vi kramades och, märkligt nog, så kystes vi. Det kändes så naturligt, som om det inte var första gången vi träffades. Jag minns hur lycklig jag var när vi satt på bussen och log sådär galet lyckligt mot varandra. Precis innan klockan slog tolv så bestämde vi oss för att starta en relation.
Och på den vägen har det varit. Såklart har inte allt varit sådär lätt och glatt, speciellt inte för oss som har ett långdistansförhållande, att jag ska flytta så det blir dubbelt så långt mellan oss. Men jag vet att det här kommer hålla, jag bara känner det. Och han gör mig så lycklig.
Idag(tisdag) så firar vi åtta månader, jag och Gabriel. För mig är det storartat eftersom jag aldrig haft ett förhållande tidigare. Det kan låta helt otroligt men det är så det är. Jag har varit på g med killar, gått ut med killar jag pratat med över nätet etc. Men det har aldrig blivit något. I alla fall, så har de här åtta månaderna varit de bästa i mitt liv, och då överdriver jag inte heller. Att det ens har blivit några åtta månader är stort nog för mig. Eftersom jag aldrig hade någon aning om att jag skulle få en kille som honom.
En kväll när jag mådde skit och hade skrivit en statusrapport på facebook så skrev han(vi kände varandra via nätet sedan flera år och hade gemensamma vänner) och frågade hur det var. Vi fortsatte samtalet över sms och han verkligen stöttade mig i vad som var då den värsta tiden i mitt liv. Till sist berättade han att han hade känslor för mig och jag blev såklart chockad. Efter ett tag när jag hade smält det hela så började vi snacka mer på allvar och mina känslor bubblade upp för honom. Det kändes såklart konstigt för mig att få känslor för en kille jag aldrig träffat, men jag tänkte att det har ju hänt folk förr så det är ju inte omöjligt.
Vi bestämde att vi skulle träffas under nyår och jag var så nervös. Självklart egentligen, då vi aldrig innan träffats och jag var ju inte säker på om jag skulle känna samma sak för honom i verkliga livet. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen in till centrum för att möta honom på busstationen, nervös och nästan satt på nålar. Jag minns när jag såg honom komma ut från bussen påväg till mig, att då när jag såg honom och vi log mot varandra på ett litet avstånd: så försvann alla nerver och tvekanden. Vi kramades och, märkligt nog, så kystes vi. Det kändes så naturligt, som om det inte var första gången vi träffades. Jag minns hur lycklig jag var när vi satt på bussen och log sådär galet lyckligt mot varandra. Precis innan klockan slog tolv så bestämde vi oss för att starta en relation.
Och på den vägen har det varit. Såklart har inte allt varit sådär lätt och glatt, speciellt inte för oss som har ett långdistansförhållande, att jag ska flytta så det blir dubbelt så långt mellan oss. Men jag vet att det här kommer hålla, jag bara känner det. Och han gör mig så lycklig.
Jag älskar dig, Gabriel. Tack för de här åtta månaderna,
och låt oss skapa många fler <3
och låt oss skapa många fler <3
Kommentarer
Postat av: Hei-na
fin blogg , ha en bra dag
Postat av: linnea
söt bild! :)
Postat av: maria
åh så fint :D
Postat av: sanna
naaaaaaaaaaaaaaaaaw. :) gabbe <3 lydde! ;) <3
Postat av: Safiren
Love is in the air!!!! :D härligt! såå kul alltså!!!! :D :D :D :D det är du verkligen värd å Gabriel värd oxå för den delen! :)
Postat av: Tina
Aw :)
Postat av: Hannah
Asså, seriöst, fy vad romantiskt! :D Love it!
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback