All that I am, I place into your loving hands and I am yours, I am yours
Första gången på evigheter som jag tog med kameran till ett "kalas". Min farmor och farfar skulle firas. Jag är lite ringrostig och blev inte helt hundra nöjd men några bilder blev i alla fall tagna.
Jag har vakat många nätter, förhandlat med mig själv
En glad Lydia säger hej! Har inget mer vettigt att säga. hejdå!
It is not about us
Jag tänkte att det var länge sen som jag la upp några bilder på mig själv, så här har ni: en trött Lydia.
Idag så har jag faktiskt varit ledig, annars har jag jobbat mycket mer de senaste två veckorna, och hjälpt till att städa här hemma för pappa fyllde nämligen år. Sedan åkte mor och jag för att handla inför "kalaset", och när vi väl kom hem så var det bara att fixa iordning sig själv lite. Det kom lite folk och för någon timme sen så gick den siste hem. Skönt med lite folk! Imorgon får jag se vad jag gör, beroende på om de ringer från jobbet eller ej.
(ett försök till ett vardagligt inlägg, förlåt om jag låter tråkig!)
Första inlägget 2013
Som rubriken så är det första inlägget för det här året. Jag har inte direkt varit flitig med att skriva här men när man varken fotat mycket eller tycker man har något direkt intressant att skriva blir det svårt att fylla bloggen med nytt material. Min vardag har fyllts av gymtränande, jobb, matlagning, sång, slappande, kvalitétstid med familjen etc.
Jag mår mycket bättre än vad jag gjorde för några månader sen men det kan ju gå upp och ner ändå såklart, men mer stabilitet har tillkommit. Jag drog efter en lättnads suck när det nya året kom. De två senaste åren har varit svåra och krävande. En evig kamp som var dömd att förloras, isolering från omvärlden, ett krossat hjärta, flytt hem till föräldrarna, arbetslöshet. Det har varit en kamp med mitt inre och även med min kropp som till slut sa ifrån. Jag fick reda på att jag troligast har IBS och en utredning har startat.
Mycket har dock sakta börjat bli bättre nu den senaste tiden. Pga IBS'en har jag nu tagit åtgärder med kost och fått medicin som gör allt lättare på den fronten. Jag har fått ett tim.vikariat inom Hemtjänsten här i hålan vilket såklart är en stor lättnad, även fast det såklart inte riktigt räcker än. Jag tränar på gymmet minst tre gånger i veckan(just nu varannan dag) och slopar i stort sett allt onyttigt. Samtidigt så jobbar jag på det inre kaoset: alla tankar och känslor som fortfarande far inombords, men som minskat eller förbättrats.
Så vad jag vill ha sagt är att jag sett och ser fram emot det här nya året då jag kan försöka på allvar lägga allt bakom mig och gå framåt. Det låter kanske klyschigt men är ju så sant. Samtidigt ska jag också försöka att fotografera mer, hur det löftet ska hålla vet jag inte men försöka duger ju.
