Will you recognize me, in the flashing lights?


Have you ever tried sleeping with a broken heart

 
Det här är min utsikt just nu: snön som faller ner över hustaken. Jag sitter och slösurfar lite medans jag har på lite musik. Det är så praktiskt med att ha en sådan här dock, bra ljud har den också. Nä, nu ska jag sätta på lite kaffe till mor och far.

Because you and I, we were born to die

 
Ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna men det här är i alla fall lite av de förändringar som gjorts i mitt rum idag. Jag tog nämligen tag i städningen idag då det såg hemskt ut. Jag har satt dit en ljusslinga runt min spegel och sen har även en gardin blivit uppsatt. Plus att jag äntligen köpt en dock till min iphone då min stereo inte får plats i rummet.

Come on put your hand in mine

 
En av mina absolut favoritsångare har nu släppt nytt album!
Älskar det redan efter bara första låten!

Let now our hearts burn with a flame

Tre bildern på mig genom instagram från senaste tiden
 
Som sagt: rutinen att skriva på bloggen har jag tappat men jag försöker nu att ta upp den allt mer. För trots allt så är det roligt att skriva och jag måste bara ta reda på hur jag ska hålla det intressant.
 
I alla fall så var jag i Uppsala i två dagar och hälsade på. Träffade massor av härliga människor och hade det riktigt trevligt och knasigt, därav bilden i mitten då jag beslöt mig för att testa på att vara cowgirl för en stund med en tjej och dansa Gangnamstyle. Som jag sa: galet och roligt!
 
Annars händer det inte mycket i min vardag. Snarare kampen att leva normalt och skapa rutiner när det annars fattas sådana. Det är rätt stormigt men jag försöker hålla mig kvar och bara fortsätta gå framåt, det är ju trots allt det jag måste göra annars händer ju inget alls.
 
För mig just nu tycker jag att jag bara skriver dravvel så ska väl sluta för nu.

You can not change who we became

 
Kan visst inte hålla någon rutin på det här med bloggskrivandet men när man inte har så mycket inspiration eller något att skriva om blir det ju lätt svårt. En del har ju hänt sedan jag skrev sist men samtidigt ingenting. Kanske låter konstigt men det är så det känns. Jag kämpar med att överleva, för det är så jag ser det. Livet är inte enkelt och just nu är det en form av överlevnadsperiod för mig. Ett steg framåt och sedan två bakåt. Idag tog jag ett steg framåt och det börjar se lite ljusare ut. Vi får se hur det blir den närmaste framtiden.
 
Låter säkert flummigt men så går det när man vill skriva av sig men känner att vissa saker är allt för privata.

I should stay away

 
Lång tystnad men hoppas lite bilder kan köpa lite förlåtelse. Jag var uppe i tre dagar i Uppsala och hälsade på lite kompisar och var även lite på årets Youth-konferens och det är därifrån bilderna kommer ifrån.