Begin at the beginning and go on till you come to the end: then stop
Tiden känns så tung så tung, trots att dagarna samtidigt går så fort. Det är kanske därför jag är så dålig på att skriva på bloggen? Mycket men samtidigt lite har hänt, dock inget direkt som är värt att skriva ner här.
Jag tränar lite på måfå, har köpt julklappar och klippt av mitt hår lite. Jag har gått på läkarundersökningar och jag har slappat, jag har haft ångest men också en hel del ny glädje. Det är som en evig dragkamp där det ena stunden går väldigt bra och sedan plötsligt så står jag där och drar för glatta livet igen. Jag känner att jag vill förnya mig själv och lära mig nya saker, men samtidigt vet jag att man har plikter och var sak har sin tid. Det går inte att bara släppa allt och flytta igen, även fast jag faktiskt smått skulle vilja. Mycket jag vill, men lika många rädslor. Jag tar små steg i rätt riktning. Idag tog jag ett, och imorgon ska jag ta två små. Det viktigaste är ju att man har lite rörelse över huvud taget framåt.
Jag pratade med mamma idag, och vi pratade om vad jag faktiskt har gått igenom de här senaste tre åren. Både hon och jag kom överens om att det var en hel del och att det då inte varit så konstigt att det varit tufft. Det är skönt att kunna prata om det mer och mer, att våga släppa in och vädra ut alla äckliga och jobbiga tankar även fast jag ogillar att göra det. Jag antar att det är en dålig vana.
(Det blev ett långt inlägg, trots att jag "inte hade något att skriva")
Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback