När jag vaknar på morgonen så är det oftast inte morgon längre och jag ligger och drar mig i kanske en timme innan jag nästan blir fysiskt uppdragen ur sängen. Idag är ett undantag: det är tidigt och jag njuter av svalornas skrik som avbryter tystnaden utanför. Varför skapades jag inte till en morgonmänniska?

Värsta stadiet i livet är när allt faller isär och du tror att ingen bryr sig, och inte vill det heller, vilket gör att du isolerar dig och genomborrar dig själv med den där känslan av förtvivlan, sorg och smärta tills du inte orkar längre och undrar varför du är ensam.

Den bästa känslan är När glädjen är så stor att den sipprar ut genom att du inte kan hindra ett stort, fett, fult och larvigt leende, när du inte kan sluta babbla på om en händelse och man nästan hoppar upp i luften av glädje samtidigt som man ser att personen man berättar för ler, när man är hög på cola och undrar varför det inte kunde vara nyttigt, när jag är med min familj och vi får ett skrattanfall ihop och säger massa knasiga roliga saker som bara vi förstår och vi ser samtidigt hur andra vrider på sina huvud och undrar vad vi håller på med, när jag är med Gabriel och vi inte behöver säga ett ord utan vi bara njuter av att vara med varandra, när jag är med mina vänner och vi kan vara hur knäppa som helst utan att det är konstigt.

Min bästa vän är inte EN utan FLERA. Jag avskyr att sätta den här stämpeln på folk, känns som att jag degraderar någon och samtidigt säger att någon annan är bättre. Vilket inte är så med mina vänner. Vi är alla helt otroligt awesome allihop!

När jag borstar tänderna gör jag det överdrivet noga, eftersom jag är så dålig på att vara bra på det annars. Jag gör det snabbt för att jag vill slippa den tråkiga manövern och försöker att tänka på vad alla mina föredetta tandläkare, tandkirurger etc. har sagt till mig och försöker att inte få panik över att det inte kommer att bli så bra som de vill ha det, ger upp och tänker: "Äsch, nu luktar jag i alla fall mint i käften."

När jag lagar mat så älskar jag det och det blir oftast riktigt bra. Huvudkryddan är alltid timjan då jag är tokig i den och jag älskar att blanda ihop på måfå när jag väl vågar.

Jag är rädd för för att misslyckas, djupt vatten då det ger mig "Titanic-blandat-med-Hajen-känsla", kryp, när någon skriker på mig och man verkligen ser ilska i personens ögon.

Jag är bäst på att komma ihåg citat från bra/lama-filmer(helst disneyfilmer), att intressera mig för och komma ihåg udda fakta ingen brukar veta, att prata för mycket och för snabbt, att aldrig fullfölja saker.

Jag är sämst på att ändra på dåliga vanor, att säga vad jag egentligen tycker och känner, att inte få panik.

Jag tycker det är hemskt vackert tyst ute just nu att jag vill plocka ner den här tystnaden i en burk så att jag kan ta upp den ibland och lyssna på den när jag behöver det.

Jag skulle vilja få ett jobb snart som jag tycker om och klarar av, få en lägenhet som bara är min och jag kan inreda precis som jag vill, vilja sluta få ångest hela tiden och njuta av mig själv och allt runt omkring mig.

Jag ogillar först saker väldigt mycket samtidigt som jag sedan får erkänna att jag egentligen alltid har tyckt om dem. Hatkärlek är världens dilemma.

Jag tycker om de som finns kvar i mitt liv trots mina rangliga bergodalbanor och har funnits kvar där trots att jag är som en gammal viltsvins-kärring ibland.

Nu för tiden är allting uponervänt och jag fattar inte vad som händer samtidigt som jag vet att det är så rätt och jag är så lycklig.

Nu för tiden så vet jag att jag överreagerar oftast alldeles för mycket samtidigt som jag ibland inte gör det tillräckligt mycket.

Bästa dagen på veckan är fredagar, man vet att helgen är framför sig och man bara kan koppla av.

Folk brukar säga att jag pratar för mycket, är söt, sprider glädje, ger goda råd, är en bra lyssnare.

När jag blir arg skriker jag nästan halsen av mig och blir alldeles skakig. Jag kan inte heller kontrollera mig och när allting sakta går över så går jag och gråter av skam.

Jag grät senast för några dagar sedan i Gabriels famn.

I sommar ska jag ta det lugnt, fixa med jobb och lägenhet förhoppningsvis, vara med familjen, försöka fota mer.

Jag lyssnar på allt möjligt. Spotify lyssnas det via helst.

Jag pratar enormt mycket. Men när jag känner mig obekväm pratar jag inte alls.

Kärlek är människor som ger sina liv för andra, när man struntar i sig själv och bara bryr sig om någon annan, när man struntar hur ont det gör och istället ger mer, Gud är kärlek, att kunna lyfta upp någon annan och inte bry sig att man själv sjunker.

När jag vill tänka så ligger jag oftast i sängen eller sitter på bussen med musik på.

När jag bakar blir det antingen min kladdkaka, morotskaka eller brownies.

Just nu ligger jag i sängen med Gabriels mac.

I dag har jag hunnit vakna tidigt och insett att det är lika bra att ta tag i dagen och vara vaken. Ett mirakel har jag alltså hunnit med.

I kväll ska jag åka in med Gabriel till stan och kolla lite innan vi äter på någon restaurang. Kan väl säga att det är en date, haha.

Jag tycker om min familj, mina vänner, min underbara och gudasände pojkvän Gabriel, vår galna och underbare hund Mimmi, min coola katt Bilbo, sommar, cola i ett glas med två isbitar i och en citronskiva eller bara cola och ostbågar en sen kväll framför datorn, att slösurfa en dag och veta att det får man för att man är ledig, att lyssna på musik som berör mig så djupt att jag får gåshud och börjar grina, vyer som får min fotografiska sida att bara gapa och önska att jag hade just ett objektiv som skulle kunna fånga lite av dess glans, att bli förvånad på ett positivt sätt av mig själv, solbrända ben, folk som lever ut och är galet lyckliga, att kunna vara mig själv med människorna jag tycker om, att flumma järnet tills magen inte orkar längre av allt skratt, mat, att ta en kalldusch, att sjunga med folk som vet vad de gör, vinter, att burra in sig i en tjocktröja på kvällen med ett par mjukisar på benen, att handla i mataffärer, att träna, att kolla igenom gamla fotoalbum och minnas exakt var när och hur, att shoppa och mycket mycket mycket mer.

Gammal bild från sommaren 09

Två bilder till från min och Miriams fotografering ute i skogen.

Jag har fastnat för denna tösen, ett råd jag fick av Gabriel och är glad jag lydde. Hennes mjuka och fina stämma är en utav de inspirationskällorna för mig just nu och är perfekt att ha i bakgrunden när man sitter och ska skriva.

weheartit♥

♥