Just a thought. . .
Jag är så avis, avis på folk som börjar leva sina liv nu och prövar sina vingar i livet. Vågar. Jag själv sitter här hemma och har ett vanligt svenssonliv, vilket jag på ett sätt föraktar och på ett sätt älskar. Jag älskar det för att det är tryggheten i att allt är som det alltid har varit, rutiner och traditioner rullar på som vanligt. Och på ett sätt är det samma anledning till varför jag avskyr det. Jag vill ut i världen, se och uppleva, pröva mina vingar och fullfölja de drömmar jag har och även skaffa mig nya. Jag vill bo utomlands, samtidigt som det skrämmer mig. Det finns så mycket som jag vill göra, men som jag antingen inte tror ska kunna ske eller är rädd för att det inte ska gå som jag vill.
Men jag tänker inte låta rädslan styra, eller människors åsikter. Jag tänker göra det jag vill, för om jag inte gör det så kommer jag ångra mig. Och det om något är väl det värsta?
Men jag tänker inte låta rädslan styra, eller människors åsikter. Jag tänker göra det jag vill, för om jag inte gör det så kommer jag ångra mig. Och det om något är väl det värsta?
Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback