I will love you till the end of this romantic movie of ours
Jag satt och hade påbörjat min chokladmuffins och colaflaska när du smsade mig. Du hade slutat skolan och undrade vart jag var, Espresso house svarade jag kort undrande. Leendet sprack stort upp på mitt trötta och lågablodsocker-ansikte när jag fick svaret. Du skulle komma och vänta med mig. Minuterna kändes som evigheter då jag satt och väntade på din ankomst, och min mun blev allt torrare för varje muffintugga och jag kände mina händer skaka då jag tog en klunk cola i hopp om att jag snart skulle bli mitt normala jag. Till slut kom du runt hörnet och log sådär kolugnt som bara du kan, satte dig mittemot mig och mitt hjärta bultade lite hårdare då du tog tag om min hand som om det var ett hej. Vi började prata vardagligt, du snodde cola från min flaska sådär vardagligt och härligt, och sedan gick minutrarna sådär förskräckligt fort igen. Det var dags att gå. Vi gick runt hörnet tätt, tätt intill varandra. Till slut kom den punkten då vi skulle gå åt olika håll. Vi kollade på varandra sådär varmt som bara vi kan och pussades farväl. "Hör av dig" sa jag snabbt och med en underton som kan tolkas som en befallning. "Det kan väl du också göra." svarade du retligt. "Men det brukar jag ju göra." vi älskar ju att munhuggas. Ibland tror jag att det är för att vi vill få tiden att stanna en stund. Jag kunde knappt släppa dig med blicken, och jag såg dig fara upp med rulltrappan samtidigt som jag gick in på Pressbyrån. Jag köpte det jag skulle och satte mig för att vänta på bussen. Bussen var försenad och jag spelade tetris på mobilen för att tiden skulle gå. Bussen kom och jag hittade en plats, pluggade in hörlurarna och började drömma mig in i en utav Nora Roberts världar. Bussresan gick förväntansvärt bra emotionellt. Men nu, när jag sitter här in på småtimmarna och känner mig smått tom, börjar jag tveka. Jag vill inte lägga mig då jag vet att du inte är i samma hus. Jag saknar din varelse som närvarar. Jag sitter och hoppas, väntar och ber att tiden tills vi ses igen bara ska vara ett ögonblick.
Kommentarer
Postat av: fanny
sv: haha ja, det känns rätt overkligt! tack! :)
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback