Now it's to more lonely people in the world tonight
Det är slut. Det finns inte längre ett "vi".
Det känns konstigt att behöva skriva det här, önskade ärligt att jag slapp men samtidigt känner jag att det behövs. För mig. Kanske är det ett sätt att försöka bearbeta det här. Helt enkelt: jag vet inte.
Jag vill bara säga att det var ett fredligt avslut, vilket känns bra. Vi båda pratade om det och bestämde att det nog var det som var bäst. Jag kommer alltid älska honom och han är en av de människor som står mig närmast, det kommer han alltid göra. Visst, jag kan inte förneka att jag mer än något annat önskade att det var annorlunda och att jag slapp sitta här med rödsprängda ögon och ett värkande hjärta men det går inte att få det ogjort. Jag önskade att vi inte hade behövt ha ett långdistansförhållande utan att vi kunde fått bo i samma stad. jag önskade att vi var ett par fortfarande men samtidigt så känner jag att det kanske är såhär det ska vara, att det kanske som sagt var bäst. Jag menar, det kanske är bra att jag är singel nu när jag ska börja med nya studier och flytta till Uppsala. Det låter som en lame ursäkt och jag vill samtidigt spotta på den eftersom den låter så falsk, men det är också så jag känner.
Jag önskar tidvis att jag inte var så himla förlåtande, att jag inte var så kortsint utan kunde "lära" mig av mina gamla erfarenheter, att jag inte släpper in människor så lätt i mitt liv, att jag hade en distans till killar som verkar intresserade. Men det är inte så jag är. Jag är en passionerad människa som släpper in människor i mitt liv med öppna armar och är jag förälskad så tänker jag inte på att jag kan bli sårad. Vilket också gör att jag många gånger får stora sår och står där ensam. Nu menar jag inte att jag hyser något agg mot Gabriel, för det gör jag inte. Men det förändrar inte faktumet att mitt hjärta är skadat.
Sen vill jag säga till mina nära och kära att jag inte vill bli specialbehandlat, jag vill inte att ni ska tycka synd om mig eller fråga:" Hur är det?" eftersom det är väl ganska så självklart hur jag känner mig just nu. Var istället som vanligt och behandla mig med stor kärlek. Lyssna, men fråga inte.
Sanctus Real - I'm not alright
Jag vill få dig att skratta och le.
Jag vill ta en fika och bara umgås med dig.
Jag vill visa att jag finns här för dig även
om vi inte ses så ofta <3
Tråkigt :(
<3
<3
Kram
Hoppas du kunde somna till slut, det kunde jag.
<3
Ps. Gillar din nya header!
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar: