Här kommer lite bilder från Ribbingebäck. Jag kunde inte ta så många bilder när vi hade alla lekarna så därför är det mest "tråkiga" bilder.

Idag blev det en fixar-/inköpsdag. Föräldrarna, bägge systrarna och jag åkte först till IKEA för att handla lite saker. Jag köpte bara lite småsaker som var nödvändiga: två par glas, lite galgar och en ram. Efter vår tur dit blev det att dra till Gränby Centrum. Syrran(som jag bor hos) skulle fixa lite ärenden och köpa lite fint till lägenheten.

När vi sedan kom hem så blev det att sätta upp/snickra ihop sakerna vi köpt. Min tavla valde vi att sätta upp i vardagsrummet eftersom jag inte trodde den skulle få plats i mitt rum(den är rätt så stor) och nya gardiner sattes upp. Vi flyttade även på en bokhylla och småfixade lite allmänt i lägenheten. Så nu är det riktigt snyggt! Efter att vi tog oss lite kvällsmat så åkte föräldrarna och min andra syster hem igen.

Imorgon så ska jag iväg på mötet och sedan ska jag och de andra LOBC-eleverna ut till Ribibinebäck på Umgängesdag, eller vad det nu heter. Det ska faktiskt bli rätt kul tror jag. Funderar på om jag ska ta med mig kameran.

Dagen har bestått av en informationsdag i skolan. Bland annat så informerade om allt som behövs att hjälpas till med under året, så jag beslutade att skriva upp mig att hjälpa till med fotot. Sen så kommer jag hjälpa till med sången, men det var klart redan sedan förra veckan(då jag fick veta att jag kom med i ett utav teamen) och som mötesvärd.

Efter skolan så följde jag Miriam när hon skulle till jobbet, sedan gick jag in till stan och fotade lite. Just nu så sitter jag här hemma med föräldrarna och syster, som är på besök, och kollar på Idol.

Plugget och vännerna tar min tid, därför jag inte har tid för datorn så mycket längre. Men det är bara kul och nyttigt så jag borde inte klaga.

Idag så har dagen bestått av plugg och så var jag med Miriam efter skolan. Vi gick in till stan, hon skulle till sin chef först, och åt pizza. Efter det så gick vi hem till henne och umgicks lite. Just nu sitter jag här hemma och ska egentligen läsa. Ett kapitel från varje bok ska jag minst läsa har jag tänkt. Om inte mer egentligen då vi snart ska ha läst ut dem. Men aja, det löser sig. Kul är det ju i alla fall.

Det var länge sedan jag skrev men det har varit mycket studier och annat som hänt den här veckan. För första gången så tycker jag verkligen det är kul med studier, vilket är rätt så talande. Efter skolan så har jag antagligen varit hemma i lägenheten eller hängt med mina härliga kompisar.

Just nu så är jag hemma i Flen under helgen då jag delvis ska rösta. Mitt första val så det ska bli intressant.

I alla fall: Skolan går bra. Än så länge har vi fått skriva in oss, betala skolavgiften, få alla böckerna(ett tjugotal som ska läsas) och få en liten introduktion av lärarna plus lite information om hur det ska gå till. Det är spännande och än så länge har det bara varit roligt. Imorgon börjar lektionerna på allvar så det är lite pirrigt.

Aja, nu är det riktigt sent och jag ska upp tidigt så jag måste lägga mig.

Nu är jag en Uppsalabo :) Vi flyttade allting i fredags och började packa upp. Nu börjar jag äntligen komma iordning med alla sakerna. Imorgon börjar jag även studera på LOKG så det ska bli väldigt kul. Nä, jag är riktigt trött så jag ska gå och lägga mig

Nu har mina föräldrar kommit hem från resan och här är bilder från den(en riktig bildbomb). Det är pappa som tagit bilderna, dock så fick jag friheten att redigera dem lätt.

De första halvseriösa bilderna med nya objektivet. Som ni ser så var det riktigt fint här i mina trakter idag. Älskar ljuset, och jag försökte fånga det. Blev inte direkt några roliga eller intressanta bilder men äh, det får duga.

Hela den här dagen har jag gått som bedövad, lite halvt tom men samtidigt mår jag bra idag. Det känns fel att säga det då alla inklusive jag vet vad som hände igår. Det känns fel att säga att jag mår helt okej men en del säger att det nog är över chocken jag mår såhär. Så, jag förväntar mig att det ska bli hemskt snart. I alla fall ska jag väl sätta mig vid tvn och se på Idol.

Jag sa till dig att du alltid kommer vara en av mina bästa vänner och det menar jag.
Du är en av de finaste och mest omtänksamma killar jag känner. I ♥ u

Jag vaknade upp och det första som kom upp när jag vaknade var :" Var det en dröm?" Sen kollade jag alla sms och jag såg att jag tagit ner fotona på honom i mitt rum. Insikten kom men jag började inte gråta. Jag är är rätt stabil, kanske på grund av chock. Jag känner mig faktiskt konstigt nog glad. Kanske för att det var lite väntat att det skulle sluta såhär.

Jag kommer att bli bra...

Det är slut. Det finns inte längre ett "vi".

Det känns konstigt att behöva skriva det här, önskade ärligt att jag slapp men samtidigt känner jag att det behövs. För mig. Kanske är det ett sätt att försöka bearbeta det här. Helt enkelt: jag vet inte.

Jag vill bara säga att det var ett fredligt avslut, vilket känns bra. Vi båda pratade om det och bestämde att det nog var det som var bäst. Jag kommer alltid älska honom och han är en av de människor som står mig närmast, det kommer han alltid göra. Visst, jag kan inte förneka att jag mer än något annat önskade att det var annorlunda och att jag slapp sitta här med rödsprängda ögon och ett värkande hjärta men det går inte att få det ogjort. Jag önskade att vi inte hade behövt ha ett långdistansförhållande utan att vi kunde fått bo i samma stad. jag önskade att vi var ett par fortfarande men samtidigt så känner jag att det kanske är såhär det ska vara, att det kanske som sagt var bäst. Jag menar, det kanske är bra att jag är singel nu när jag ska börja med nya studier och flytta till Uppsala. Det låter som en lame ursäkt och jag vill samtidigt spotta på den eftersom den låter så falsk, men det är också så jag känner.

Jag önskar tidvis att jag inte var så himla förlåtande, att jag inte var så kortsint utan kunde "lära" mig av mina gamla erfarenheter, att jag inte släpper in människor så lätt i mitt liv, att jag hade en distans till killar som verkar intresserade. Men det är inte så jag är. Jag är en passionerad människa som släpper in människor i mitt liv med öppna armar och är jag förälskad så tänker jag inte på att jag kan bli sårad. Vilket också gör att jag många gånger får stora sår och står där ensam. Nu menar jag inte att jag hyser något agg mot Gabriel, för det gör jag inte. Men det förändrar inte faktumet att mitt hjärta är skadat.

Sen vill jag säga till mina nära och kära att jag inte vill bli specialbehandlat, jag vill inte att ni ska tycka synd om mig eller fråga:" Hur är det?" eftersom det är väl ganska så självklart hur jag känner mig just nu. Var istället som vanligt och behandla mig med stor kärlek. Lyssna, men fråga inte.

Det händer verkligen ingenting i mitt liv just nu. Det enda jag gör på dagarna är att sova till eftermiddagen, gå ut med hunden, äta skräpmat och snacks, sitta vid datorn och antingen vara online på facebook och msn eller så spelar jag GTA IV, eller så sitter jag vid tvn. På onsdag kommer föräldrarna och syster hem så då blir det annat.  

Jag önskade att jag var i Uppsala just nu och var helt frisk. Jag vill göra iordning mitt rum där uppe och träffa alla härliga människor. Jag vill börja skolan och fram för allt vill jag få mig ett jobb! Jag ska, så fort föräldrarna fyller på med bläck i skrivaren, skriva ut CVn och gå och söka massor av jobb. För usch vad det känns hemskt att vara arbetslös. För om jag ska ha råd att betala hyra till syster, köpa mat ibland, köpa ett nytt 50mm objektiv eftersom det andra är sönder, köpa kläder ibland eller till och med ha råd med att åka buss så måste jag få ett jobb snart. Men ja, det löser sig på något sätt. Det gör det alltid.

På grund av att jag blivit sämre igen så kommer jag inte kunna åka imorgon, vilket suger. Jag sov till klockan tre idag bara på grund av utmattning, har hostattacker och en näsa som snorar. Ja, inte så mycket att göra åt än att ta halstabletter, dricka varm choklad etc.

Såhär såg det ut förra gången Maria och jag gick för att se på Dead by April. Hoppas jag får chansen att testa mitt nya objektiv nu på lördag. Har ju inte direkt mitt 50mm den här gången att fota med.

Dessa två underbara tjejerna ska jag vara med imorgon. Först ska jag med Sanna till Eskilstuna en stund på förmiddagen och sedan så blir det att Maria och (eventuellt) Sanna ska umgås med mig hemma hos mig. Så vi ska ha det riktigt trevligt. Så skönt med sällskap, och jag börjar äntligen bli frisk!

På lördag ska jag dessutom till nyköping med Maria för att lyssna på Dead by April. Det ska bli riktigt kul, jag får en chans dessutom att testa mitt teleobjektiv då.

Yes, min faster ringde mig för ett tag sedan! Nu är jag räddad för klockan tre så ska jag komma över på fika. Hon sa att för dem så gör det inget att jag är förkyld. Haha, efter henne ringde min andra faster och undrade hur jag mådde. Snällisar till släkt jag har ♥

Jag tänkte skriva det här inlägget mycket tidigare men det försvann under dagen.

Idag(tisdag) så firar vi åtta månader, jag och Gabriel. För mig är det storartat eftersom jag aldrig haft ett förhållande tidigare. Det kan låta helt otroligt men det är så det är. Jag har varit på g med killar, gått ut med killar jag pratat med över nätet etc. Men det har aldrig blivit något.  I alla fall, så har de här åtta månaderna varit de bästa i mitt liv, och då överdriver jag inte heller. Att det ens har blivit några åtta månader är stort nog för mig. Eftersom jag aldrig hade någon aning om att jag skulle få en kille som honom.

En kväll när jag mådde skit och hade skrivit en statusrapport på facebook så skrev han(vi kände varandra via nätet sedan flera år och hade gemensamma vänner) och frågade hur det var. Vi fortsatte samtalet över sms och han verkligen stöttade mig i vad som var då den värsta tiden i mitt liv. Till sist berättade han att han hade känslor för mig och jag blev såklart chockad. Efter ett tag när jag hade smält det hela så började vi snacka mer på allvar och mina känslor bubblade upp för honom. Det kändes såklart konstigt för mig att få känslor för en kille jag aldrig träffat, men jag tänkte att det har ju hänt folk förr så det är ju inte omöjligt.

Vi bestämde att vi skulle träffas under nyår och jag var så nervös. Självklart egentligen, då vi aldrig innan träffats och jag var ju inte säker på om jag skulle känna samma sak för honom i verkliga livet. Jag kommer ihåg när jag satt på bussen in till centrum för att möta honom på busstationen, nervös och nästan satt på nålar. Jag minns när jag såg honom komma ut från bussen påväg till mig, att då när jag såg honom och vi log mot varandra på ett litet avstånd: så försvann alla nerver och tvekanden. Vi kramades och, märkligt nog, så kystes vi. Det kändes så naturligt, som om det inte var första gången vi träffades. Jag minns hur lycklig jag var när vi satt på bussen och log sådär galet lyckligt mot varandra. Precis innan klockan slog tolv så bestämde vi oss för att starta en relation.

Och på den vägen har det varit. Såklart har inte allt varit sådär lätt och glatt, speciellt inte för oss som har ett långdistansförhållande, att jag ska flytta så det blir dubbelt så långt mellan oss. Men jag vet att det här kommer hålla, jag bara känner det. Och han gör mig så lycklig.