We could stop the time
Jag sitter nere i ena källarrummet(det nuvarande gästrummet) hos Gabriels föräldrar med hans dator framför mig i sängen. Ja, jag är hemma hos honom nu efter att jag tagit studenten. Studenten var underbar, vad ska jag mer säga. Jag är nu vuxen och arbetslös och fri. Bakom mig ligger 14 år av skola(ja, jag har faktiskt gått 14 år) då jag tänkt på denna tiden med längtan och frustration. Nu när den är här känns det inte så konstigt som jag trodde det skulle göra.
Jag borde vara glad. Min så kallade semester har börjat, jag är hos Gabriel och det är sommar. Men ändå så är jag lite nere. Kan hända att den stora och plötsliga friheten fått mig chockad. En mer trolig orsak är att Gabriel jobbar största delen av dagarna och jag sitter här hos hans föräldrar och trånar, och smått surar. Jag borde vara glad, om inte för min så för hans skull att han har ett jobb och tjänar pengar. Men såklart kan jag inte vara det utan ska vara självisk och önskade att vi hade mer tid tillsammans. Jag önskade jag inte var sådan, att jag istället var sådär lycklig och glad som jag borde vara. Men såklart kan jag inte det.
Typiskt mig.
Jag borde vara glad. Min så kallade semester har börjat, jag är hos Gabriel och det är sommar. Men ändå så är jag lite nere. Kan hända att den stora och plötsliga friheten fått mig chockad. En mer trolig orsak är att Gabriel jobbar största delen av dagarna och jag sitter här hos hans föräldrar och trånar, och smått surar. Jag borde vara glad, om inte för min så för hans skull att han har ett jobb och tjänar pengar. Men såklart kan jag inte vara det utan ska vara självisk och önskade att vi hade mer tid tillsammans. Jag önskade jag inte var sådan, att jag istället var sådär lycklig och glad som jag borde vara. Men såklart kan jag inte det.
Typiskt mig.
Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback